Ryggsäcken är packad. Lägenheten är så gott som redo för de nya hyresgästerna. Och så här när mörkret fallit, dagen innan jag sätter mig på planet over there och blir borta i vad som just nu känns som en mindre evighet, tänker jag på trygghet. Tygghet i familj. Trygghet i vänner. Trygghet i kärlek. Trygghet i mig själv.

Det sistnämnda är ganska nytt för mig. Det är något jag fått jobba hårt och länge för men som jag äntligen byggt upp någon slags buffert av. Något som jag inte gärna lämnar ifrån mig. Jag har lärt mig att värma mig själv. Samtidigt så längtar jag så efter att bara få lägga över hela mig i famnen på någon annan. Bara mysa upp mig mot halsgropen, låta armarna svepas om mig och låta någon annan ta över. Låta någon annan stå för tryggheten.

Men nu är inte den stunden. Nu ska jag utmana mig själv å det grövsta. Och det är läskigt och jag vet inte om jag är redo. But I’d better get ready real quick. För om 14,5 timme går flyget. Tryggheten får vänta. Men när jag kommer tillbaka kanske vi kan bli sams.

Sista natten i min egen säng. Let’s make it a good one.

1 person gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Så här ser min säng ut just nu. Det finns alltså inte en chans att jag får lägga mig och sova innan pryttlarna har landat i ryggsäcken. Spänningen är olidlig. Jag lättar upp den med en cosmo.

Gilla’t!

Sluta gilla

Nu har jag avklarat min medborgerliga plikt och röstat. Man kan säga att jag hamnade någonstans mellan bönderna och borgarna.

Gilla’t!

Sluta gilla

Samtidigt som det gör ont så är det så varmt i hjärtat just nu. Hopp. Så pass att det nästan väger upp det jobbiga i att vara långt borta.

När jag börjar citera låttexter, det är då folk börjar skaka på huvudet.

I don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
‘Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing

3 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Bara för att man numera är tjänstledig betyder inte det att man kan slacka av. Den här dagen har varit en av de mest fullpackade på länge, dock bara av trevligheter.

Jag började morgonen hemma hos Mia som gjorde mig läskigt docksöt inför min allra första byline-plåtning. Vad denna gäckande bild är till för får ni veta tids nog. Allt är fortfarande i startgroparna så jag vill inte säga för mycket.

Luggpiffning. Mia hade en speciell luggspray. Det ni. Det är high-tech.

Mitt i sminket dök Annika upp som skulle jobba med Mia senare på dagen. Här sitter hon mitt i allt fix inför dagens plåtning.

Efter plåtningen gick vi igenom alla de 150 bilderna hos Anna. Det borde finnas åtminstone en duglig bland dem.

Sedan var det dags för lite massage och avslappning på Selma City Spa. Helt fucking fabulous. Att bada i en 35-gradig takpool när det regnar borde man alltid göra.

Det blev även lunch på Selma City Spa. Mycket fin turkey-wrap och blåbärssmoothie. Precis vad som behövdes efter ett åh så utpumpande spabesök.

Sedan bjöd Jenny på avskedsmiddag i Skanstull.Den här bilden går liksom inte att förklara. En re-konstruktion av ett av mitt livs mest konstiga ögonblick. Jorå. Hrm. Såattt…

En hel del jobbiga samtalsämnen men även en massa fniss med de andra två musketöserna bjöd kvällen på. Livet är verkligen på väg att förändras för oss alla tre. På gott och ont. Men jag kan i alla fall lova att vi kommer komma ut på andra sidan starkare än innan.

Gilla’t!

Sluta gilla

Hår och make är fixat, nu ska jag snart iväg och fota mitt livs första byline-bild. Det känns stort.

3 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Så var den avklarad. Den sista arbetsdagen på fem månader. Nu är jag fri som en fågel och på lördag flaxar jag över Atlanten till det stora äpplet.

De här sista dagarna i Sverige är mer än lovligt fullbokade. Det är en hel del som ska fixas men som tur är får jag hjälp av mamma och Anna som kommer ner på torsdag för att hjälpa mig i värsta packpaniken. För jag är så klart inte ens i närheten av färdigpackad. Men något så galet hade vi väl inte riktigt väntat oss heller.

Och mitt i alltihop finns en jättestor klump i magen. Något fantastiskt har hänt men tajmingen är så usel att den måste vara handplockad av Murphy och hans lag. Och det gör ont och är jobbigt men samtidigt så bra och jag försöker hitta tacksamheten bland tårarna. Och hoppas att ödet och viljan är på min sida.

Nu måste jag göra ett allvarligt försök att kräla ut ur den här bubblan. Här blir inga barn gjorda. Eller lådor packade.

2 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Allt kommer bli som det var meningen att det skulle bli.

Jag måste tro på det. Annars kommer jag inte ta mig igenom den här dagen.

1 person gillar det här inlägget.

Sluta gilla

En liten uppfräschning lagom till att jag flyr landet, såklart med New York-tema. Sidebaren ska göras om också, men en sak i taget. Så om du läser i RSS, pallra dig över till valfri webbläsare och avnjut layouten i all sin glans.

Do we likey? :)

12 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Varje måndag från jag ett mail från Olof. Olof är mental styrketränare och har som sådan nästan mandat på att alltid ha bra saker att säga. Sådana där peppande saker som man behöver på en måndagsmorgon. Denna morgon handlar det om karaktär. Om att välja att ta ansvar för sin lycka och sin framgång. Jag delar med mig lite, för alla er som också behöver lite måndagspepp.

Du kan inte ändra destination från ett ögonblick till ett annat, men du kan ändra riktning från ett ögonblick till ett annat. Besluta dig för att glädjas åt andras framgångar, att bli fascinerad istället för frustrerad. Besluta dig för att vara tacksam istället för avundsjuk, för att lyfta upp istället för att bryta ned. Ibland ligger du före och ibland efter. Släpp det som inte går att påverka.

Du vet vad du behöver göra. Du vet att det är när du inte känner för det som du som mest behöver stå upp för det du sagt att du ska. Det är när regnet öser ned, när du känner dig tröttare än normalt, när du har alla ursäkter i världen för att slippa, som du ska stå upp för dig själv. Varför? Helt enkelt för att du sagt det. För att du är i förarsätet i ditt eget liv.

Ingen annan bestämmer vem du är eller vad du kan bli. Ingen annan styr ditt liv, dina tankar, dina känslor. Ingen kan säga vad som är omöjligt i framtiden. Ingen tar dina beslut åt dig. Du är ansvarig. Idag är du din bäste vän.

Hela texten hittar du här. Den här veckan kommer bli en utmaning. Men en utmaning som jag själv bett om, som jag själv initierat. Så nu gäller det att hålla ryggen rak och vara tacksam, även för det som gör lite ont.

1 person gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Det var länge sedan jag hade motivation och inspiration till att designa nu. Det är så mycket annat som tar upp tid och tankeverksamhet. Så ana min förvåning när inspirationssläggan bara tjongade till mig nu  på eftermiddagen och jag satte mig för att designa om bloggen. Ny layout borde komma upp under morgondagen. En ny look för ett nytt kapitel i livet.

Snart börjar det.

Gilla’t!

Sluta gilla

Nu har nedräkningen börjat på allvar. T minus 6 dagar. Det slog mig idag att det här är sista söndagen på väldigt länge som jag kommer att ha ett jobb att gå till på måndagsmorgonen. Och det är fortfarande så sjukt mycket att göra och så mycket turbulenta känslor att jag blir helt kollrig.

Men om vi pausar från det en stund så ska jag visa er lite bilder från gårdagens avskedsfest. Temat för kvällen var så klart New York och detta innefattade bland annat en buffé bestående av minihamburgare, peanut butter- and jelly sandwiches, minipizzor och cupcakes tillsammans med musik från Frank Sinatra. Karolina kom en timme före utsatt tid och som en ängel hjälpte hon mig att rådda ihop allt käk. För bara så att ni vet det, det tar längre tid än en timme att fixa allt detta själv. Tidsoptimist – javisst?

När en gäng tjejer träffas under sådana här omständigheter (dvs, innehållande vin) så har samtalsämnena en tendens att spåra ur och så även igår. Rätt omgående. Interna skämt myntades, bland annat så filas det numera på en regelbok för killar med titeln “Att bemästra de tre T:na: Taktik, teknik och tempo”. Ja. Jo. Sååaaattt.

Buffén blev väldigt uppskattad och samtliga fat tömdes rätt snabbt.

Karolina la basen för TTT-boken med denna talande slow-mo-rörelse.

Älskade syster Anna gjorde ett pit-stop mellan biltävlingarna.

Mia var fin i Cavalli och icket ont anande.

Snygga Kelly var på plats med sitt Hollywoodsvall.

Ellinor och Izza poserade vant. De är ju inte stjärnbloggare för inte liksom.

Lite senare kom Jane med sin Hero. Jag tror att han blev lite rädd när han helt plötsligt skulle försvara hela det manliga släktet mot ett gäng skräniga brudar. Han skötte sig med bravur.

3 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Även om vissa fattades mig (fan ta baksmällor, matförgiftning och feber) så hade jag en himla trevlig avskedsfest igår i sällskap av ett gäng fina damer (och, i slutet, även en man). Fler bilder kommer senare, men först en ego-post med bara mig. Bara för att jag var så jävla snygg igår. Screw jante, I looked hawt! ;)

Kroppsstrumpa från H&M, halsband från Glitter och skor från Din Sko.

2 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

God morgon internet! Denna fantastiska sista sommarhelg har jag dragit på mig en redig förkylning, roddar inför avskedsfest och slits med de mest ambivalenta känslorna på länge. Å ena sidan är jag otroligt spänd och exalterad för vad som komma skall. Å andra sidan har en situation på hemmaplan uppstått som gjort att jag inte alls är lika sugen på att lämna Stockholm längre. When it rains it pours liksom. Ketchupeffekten. Allt fantastiskt på samma gång.

In other news var jag på Grönan igår för sista gången den här säsongen. Fantastiska Veronica Maggio spelade, grymmare tjej på scenen får man leta efter! Den perfekta kombinationen av ödmjukhet och kaxighet, att hitta den gyllene medelvägen där är inte helt lätt.

Insåg i efterhand att den enda bild från denna fantastiska kväll som fastnade i kameran är på Vero och Jill och deras nya tatueringar av pussande flamingos. De är ju så söta så man dör lite.

Jag var lite för upptagen av att leva, därav bristen på bilder. För just nu lever jag verkligen. Och det är helt jävla fantastiskt.

5 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

I veckan har jag…

Suttit på en kaj i Gamla Stan och känt solen på ansiktet.

Fått väldigt långt hår, uppenbarligen. Och funderat på att klippa lugg igen.

Ätit byebye-dinner på Vapiano med Jonas som ska flytta till tösen sin i Göteborg.

Ätit lunch med Petra på Story och fotat min mat. För det är sånt som bloggare gör.

Tänkt lite på Balis sandstränder.

Och lyssnat på den här låten sent på natten. Och gjort saker som inte är bloggbara. Men fina ändå.

Gilla’t!

Sluta gilla